Vinden har vänt?

Det är fan surdegsdagar nu... En fullkomligt kraschad ekonomi har uppstått pga beslutet att inte forsätta med studierna. Korkat - kan tyckas, men jag ser ingen anledning att dra på mig studieskulder för något jag inte är motiverad till... Då väntar jag hellre evetuellt till hösten för att se om det blir något i Uppsala, eller hur det nu kan bli.

I alla fall så upptäckte jag häromdagen att mitt provanställningsavtal på jobbet hade gått ut. Detta medför ju så klart att jag har bra förhandlingsläge på jobbet. Så jag satte upp krav att få jobba heltid - timgaranti - och kommer få igenom ser det ut som! Så ja... då har man ju säkrat den delen framöver iaf! Bara det att vi har ju släplön, så effekten av det kommer att synas i slutet av mars först... men jaja - skönt att vinden kommer att vända i alla fall.

Speaking of a turn of events... en bekant till mig föreslog att jag skulle på blind date med en av dennes bekanta... Kan ju vara spännande - vad vet jag?
Fan, det är ju ett säkert tecken på att man börjar gå mot vuxen ålder - ens polare börjar köra matchmaking på en...

Nåväl - saker kan ju bara bli bättre, så vi kör väl på?

---------------------------------------------
Soundtrack: "Mirror, mirror" - After the Fall

"What's my age again?"

Ibland slås jag av det faktum att jag är närmare 30 än 20 numera... För jag menar, jag ser inte mig själv som VUXEN. Visst, jag är vuxen i juridisk mening och råder mig själv osv... men det här med att liksom vara... tja... ni vet, en fårad herre - eller liksom nån som skulle kunna vara med i en Gillette-reklam. OK, det kanske skulle ha andra orsaker än just med min ålder att göra - men vafan ni hajar vad jag menar!

Dock blir jag så jäkla påmind om siffrornas makt när jag befinner mig på krogen eller hemmafest och man står och pratar med folk som är just 20 eller strax under. Även om jag inte har någor problem att socialisera så blir jag ändå en smula påverkad... och jag känner mig en smula... tja... gammal!
Eller ta en sån sak som när man befinner sig i nån form av raggläge med en ung dam som är just 20 eller strax därunder. När man väl får reda på hur det faktiskt ligger till med unga damens ålder så drabbas jag av nån form av gubbsjuke-skam eller liknande.
Detta trots att åldersskillnaden inte är så jäkla stor - vi snackar väl max 8 år eller nåt - plus att det nog i majoritetens ögon inte är någon direkt kiddy-filler-warning på G eftersom man trots allt fortfarande är "ung" vid 27 års ålder.

Men det är liksom något som är i görningen nu när man står nånstans mitt i livet. Det är som att jag befinner mig i en brytpunkt mellan ungdom och mandom. det har liksom uppstått andra prioriteringar i livet - kan tyckas normalt, men jag väl rannsakar mig själv tycker jag mig finna fler och fler tecken som tyder på en viss sak...

Jag börjar tycka att krogen känns överskattad.
Jag LÄSER verkligen DN numera om jag får tag på den.
Jag har slutat röka.
Jag säger: "one-night-stands är inget för mig längre..."
Jag säger: "jag vill ha en KVINNA - inte en flicka."
Jag ska börja jogga. JOGGA!
Jag har bokat rådgivningsmöte med min bank.

Är det detta som kallas 30årskris...?

----------------------------------------------
Soundtrack: "The Dam at Otter Creek" - LiVE

Heja pappa?

I debatten gällande jämställdhet kommer ju gärna frågan om pappaledighet upp som en het potatis.

På Metro.se kan man idag läsa hur krönikören Hillevi Wahl diskuterar turerna fram och tillbaka kring detta.

http://www.metro.se/se/article/2009/01/20/13/0117-65/index.xml

Något som brukar göra mig ledsen/irriterad/förbannad angående diskussionen är hur män som då tar sitt ansvar helt plötsligt glorifieras och får någon sorts guldmedalj för att de faktiskt bryr sig tillräckligt om sitt barn för att vara fysiskt närvarande!

OK, det är som så att en familj kanske drabbas hårdare ekonomiskt av att mannen tar ut sin föräldraledighet eftersom män i regel tjänar mer än kvinnor - MEN! Det finns ju något som heter planering och så vitt jag vet så ploppar inte ungen ut på direkten i ren Alien-style utan man har ju i runda slängar 9 månader på sig att lägga upp den närmsta framtiden.

Vill man sen vara lite matematiskt lagd av sig (intressant tankegång av MIG som precis fick G på Matte B - men bare with me!) så kan man ju tänka som så att eftersom kvinnor i regel tjänar runt 80% av vad män gör så är man ju nästan +/- 0 när mannen tar ut ledigheten... Så då vet ju vi hur det funkar rent ekonomiskt för det andra könet.

Nåväl - det avgörande i det hela tycker väl jag är att jag ställer mig frågande kring hur man som pappa inte tar ansvaret för sitt barn?

Jag menar det är lite samma grej angående föräldrar som överger sina barn. Just det med att den som förväntas ta mest ansvar är modern. En far som överger sina barn ses självfallet som beklagligt/förjävligt beroende på vilka ord man vill ta till...
En mor som däremot överger sitt barn är ju faktiskt helt SINNESSJUKT! Det är en skandal av gigantiska proportioner och hon kommer att kastas i helvetets eldar osv... Märkligt att detta inte tillämpas på män... Eller är vi inte lika viktiga för barnen, kanske?

Ja, det kan tyckas märkligt att jag som faktiskt inte är förälder själv sitter och tycker en massa om detta.. men, men...
En väns syster som är tvåbarnsmor sa en sak till mig för kanske något år sen som dock befäste min åsikt i föräldrafrågan. Hon sa som så att den enda skillnaden mellan en mor och en far när barnet väl är fött är att kvinnan kan välja att amma. Om hon avstår från detta (för det finns faktiskt andra alternativ som fungerar) så spelar de faktiskt på samma regler - de har samma kärlek och tid att kunna ge barnet, rent teoretiskt alltså. Sen är ju bara frågan hur många som vill ställa upp rent praktiskt...

--------------------
Soundtrack: "It's been a long time" - Rakim

No Money = No Funny

I dagens Metro kan man läsa angående färsk forskning som visar på att "Stenrika män ger sin partner fler orgasmer".

Det var väl i och för sig ingen jättenyhet att status är en rätt avgörande grej när det kommer till dirty dancing... Men att det just är sizen på plånboken som gör sitt är ju en intressant sak.

Jag undrar dock hur många av dessa orgasmer som är äkta? Jag menar, hur har undersökningen gått till? Å andra sidan... vad skulle kvinnorna i studien tjäna på att ljuga om den ändå görs anonymt? Eller jag antar att den var anonym.

http://www.metro.se/se/article/2009/01/19/18/1512-65/index.xml

Oavsett vilket så ställer det en rätt jobbig fråga:
Är det alltjämt som så att man (förlåt, jag menar KVINNOR)rent generellt söker en sexpartner som är en lämplig avelskollega?
På nåt vis trodde och hoppades jag att vi hade separerat sex från rätt mycket biologi/evolution och fokuserat mer på själva njutningen...
Eller jag hoppas i alla fall att det är så i huvudsak.

Nu kan man ju komma med argumentet att de rika männen bevisligen ger kvinnan fler orgasmer, men se jag tror att det handlar om någon form av projicering på ett sätt...

Det är en sociofysisk grej, eller vad fan man ska kalla det. I och med att kvinnan känner sig "tryggare" med den rike mannen pga dennes status och ekonomiska säkerhet så kanske hon släpper av mer och är mer "öppen" för det som händer i bingen.

Jag kanske har fel, vad vet jag..? Vad säger ni kvinnor?

Jag har dock rätt svårt att tro att storleken på min... plånbok kommer att avgöra min sexuella färdighet...

-------
Soundtrack: "Universal Mind Control" - Common

"Cocaine is a hell of a drug!"

Jag säger då det: Det där med droger är en jävla ambivalent grej... Mmmkay, det är dåligt för dig egentligen, mmmkay... Men fan vad livet kan bli mycket roligare i vissa stunder! Sen vet man ju rätt upp och ner att det är en jävla massa musik, böcker, poesi och allt möjligt konstnärligt som skapats under influensen av någon illegal substans.
Nu har ju till och med bin fått upp ögonen för partydroger...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4153718.ab


Själv har jag lyckats bli av med en av mina laster i alla fall. Jag har inte rökt en cigg eller brukat nikotin överhuvudtaget på en vecka nu och det känns tamejfan riktigt bra. Jag menar, om det någon gång ska vara dags att bli nyttig så är det väl nu när man börjar närma mig 30... Jag tror fan att jag kommer att köpa joggingdojor till och med nu i månadsslutet! Haha! Snart börjhar jag väl använda Regaine också...

Äh! Jag kommer att vara skitsnygg när jag är 30 - vänta och se!

Ett nytt år - en ny karriär

Jag tog beslutet efter det nya årets inträde att inte fortsätta med mina studier på Sthlms Uni.
Detta pga av bristande motivation, helt enkelt. Dessutom blir jag inte inspirerad av lärarna på institutionen - alldeles för ojämn nivå. Och med tanke på vilken känslomänniska jag är så påverkas jag rätt rejält av det faktum att Sthlm är en synnerligen död studentstad.

Så planen är då alltså att arbeta på tills hösten kommer... väl där framme vid de gula lövens ankomst så kanske jag pluggar igen. Men jag kommer nog inte att vara kvar i Sthlm då - snarare att jag nog hamnar i Uppsala. Det är något med den staden som gör att jag känner mig hemma... fan vet vad det är... nåt med det sociala klimatet. Sen har jag kanske goda möjligheter att bo i ett kollektiv där med gamla folkis-kompisar. Troligen så kommer jag att söka Genusvetenskap och kanske (hör och häpna!) Religionshistoria.

Just det där sistnämnda är lite lustigt... jag har alltid haft en fascination för religion, trots att jag aldrig har varit troende. Jag borde dock passa rätt bra som en katolik... ungefär som Dennis Leary's karaktär i "Rescue Me". Ni vet - standardversionen av yankee-irish som dricker lite för mycket, svär (men har dräpande humor), boxas och troligtvis har en komplicerad relation till sin hustru och sin älskarinna. Ja, ni vet typen...
Nåväl - jag har på nåt sätt alltid intresserat mig för hur vi människor har sökt efter svaren i olika former av myticism och gudabilder.

På tal om Gud: undertecknad ska vara med som statist/körmedlem i Uppsala Stadsteaters uppsättning av "Knutby" under våren! Någonstans får man börja...

Jo, jag tror ju som sagt att det lutar åt Uppsala längre fram under året. Jag får något konstigt (men behagligt) lugn i kroppen varje gång jag åker dit.
Stockholm i all ära, men det är något som gör att jag mår konstigt här... och jag behöver nya intryck känns det som.

Den som lever får se...

Soundtrack: "One" - Enter the Hunt