Fan...
det gnager i mig. Jag försöker att inte tänka på det, men det vore ju dumt så klart.
Tankarna går alltid tillbaka dit. Eller just nu i alla fall...
Fan.
-------------------------------------------
soundtrack:
"Tougher Than The Rest" - Bruce Springsteen
Så har äntligen sötebrödsdagen anlänt! Kukars vrede vad underbart det är att kunna känna sig fungerande igen med det ekonomiska stödet i ryggen!
Gårdagen spenderades i gott sällskap med Bergman, rödvin, cigg och sällskapsspel. Jag vann i Fia med Knuff iaf... sen tog nog Bergman de flesta partierna med Yatzy (för ovanlighetens skull) och 4 i Rad.
Det är sådana kvällar som jag ändå älskar att vara i Stockholm och på Söder. Det är som att det ger någon sorts skön ram till allting...
Annars? Well... lasset går till Uppsala nu igen för 2 dagar. Du som inte redan bokat plats för att se "Knutby" på stadsteatern gör nog bäst i att göra det pronto... mycket talar för att det är rätt utsålt framöver.
Jag saknar inte pluggandet på SU för fem öre. Jag kan tycka att det är synd att man inte får träffa gamla kursare lika mycket - men just själva föreläsningarna och allt fattas mig icke! Nej huga... så jävla ojämn nivå på lärarkåren och bisarrt ocharmig stämning på Universitetet... Aldrig SU något mer, känns det som!
Sen får man se vad Uppsala har att erbjuda till hösten - det blir nog gött. Och om man har tur kan det ske en annan rolig grej i Uppsala inom kort... Men det får bli en annan historia!
Mina tankar flyger på rätt redigt numera dessutom... Våren börjar närma sig och med det kommer någon form av känslor. Äh, vafan! Som att det skulle ha med årstiden att göra? Nej, men jag är rätt nyfiken på en person just nu och det ska bli spännande att se hur det eventuellt utvecklar sig. Ska ju se till att göra nåt åt saken bara...
-----------------------------------
soundtrack:
"She Bangs The Drums" - Stone Roses
"Det kostar att ligga på topp" - sägs det. Undertecknad törs nog instämma. Det är ett ganska redigt flängande mellan arbete och teater just nu. Däremellan ska man klämma in vänner, familj och bandet.
Men: "Den som sår skall också skörda!" och om jag har tur så ska mitt slit belönas inom kort... jag säger inte mer om det just nu utan hoppas kunna ha goda nyheter att komma med innan veckans slut angående den saken!
Ibland blir jag helt paff över mig själv när jag tänker på hur långt jag har kommit från den där personen jag var vid 20års ålder. Och jag är tacksam; oerhört tacksam för att jag har tillåtit mig själv att vara den jag är och att jag har vänner som inspirerar mig till detta dagligen. Det betyder allt...
Imorgon kommer sötebrödsdagen i alla fall... GUD, som jag har längtat!
På tal om sötebröd så är det ju FETTISdagen idag. Ja, den heter så - inget annat! Du hörde vad jag sa.
-----------------------------------
soundtrack:
"Smokers Outside The Hospital Doors" - The Editors
Livet går på någon sorts autopilot för tillfället. Pank, hungrig, frusen och allmänt jävla stackars går man runt. Men ändå är jag på ett rätt gott humör. Ändå har jag människor omkring mig som förser mig med värme och kärlek.
Vändingen måste komma snart - jag tror det i alla fall, och när saker och ting känns mer stabila och har bättre rötter i marken under mig så kommer lugnet. Just nu är det bara att ta sig kämpande ur den här tiden. Göra det som krävs. Det finns inte riktigt tid att för att tänka eller känna efter när saker väl händer. Det är väl i små stillsamma moment som dessa som jag får en möjlighet...
Och det jag då känner ibland är en sorts tomhet... eller saknad kanske är rätt ord.
Jag vet att jag är älskad och förstådd av mina nära - men det kommer stunder då jag saknar den där nära intimiteten och tja... ja, men just den där närheten. Den är mer än ett fysiskt begär, även om den gärna tar sig sådana uttryck. En smekande hand längs med ryggen eller bara någon som sover med huvudet på ens bröstkorg...
Men sen kommer jag på att jag fan inte har lätt för den där grejen numera. Att det finns många upptrampade stigar innanför revbenen som ännu inte växt igen för att lämna plats till nya stigar.
Fast man måste ju våga ibland, eller är det inte så de säger?
------------------------------------
Soundtrack: "Obstacle 1" - Interpol
Ibland kommer det till mig, och då kan jag bara inte släppa det...
och jag försöker verkligen att förstå hur fan jag kunde vara så jävla dum som sa så - som gjorde så. Ärligt talat: vem fan beter sig på det viset när någon visar upp sina känslor för en?
Ok, det var typ 4 år sen nu... och man ska inte korsfästa sig själv för gamla synder - men jag vet inte... jag vet inte ens om det betyder nåt det faktum att jag är ångerfull och önskar att jag kunde säga förlåt ansikte till ansikte. Jag vet inte ens om det är som så att du ens minns, eller ens faktiskt fortfarande bryr dig om vad som hände under den där perioden.
Men för vad det är värt så vill jag att du ska veta att jag var en feg jävla skit som inte vågade. Och det är jag väl kanske fortfarande eftersom jag inte sagt det rakt ut till dig än...
Men jag önskar att det var annorlunda - att jag hade sagt till dig att du faktiskt var mer än så.
--------------------------------------------------------------
Soundtrack: "And no more shall we part" - Nick Cave & the Bad Seeds
Jahaja - nu var man tillbaka på bloggen igen! det har varit en hektisk period med föreställningar i Uppsala och jobb, jobb, jobb. Nåväl, det är ju sånt jag måste göra för att få lite ordning på det ekonomiska.
På tal om det... hur fan kunde jag bränna loss så jävla mycket pengar förr i tiden när jag heltidsarbetade med schysst lön och allt..? Dessutom var jag ju för faen sambo i typ 4,5 år! Ok, vi hade ju ett lån och sådär så det gick väl en smula där - men att inte ha ett jävla öre på nåt sparkonto när man har varit yrkesverksam i nästan 10 år... ja... vad fan säger man? Gör om, gör rätt - kanske?
Nåja, nu har man i alla fall tagit sina beslut om att göra klokare val framöver och liksom satsa på att bygga upp en sorts trygghet.
Speaking of: jag har märkt hur underbart det är att ha ett hem att komma till som man verkligen känner sig trygg i. Det kan vara nyttigt att vara borta emellanåt och flänga fram och tillbaka. Är väl kanske som den där gamla klyschan säger: "You don't know what you've got 'til it's gone."
Och i hemmet ska det äntligen målas om inom någon månad ungefär. Äntligen slipper jag den hiskeliga gula dagisfärgen! (Sorry, S - men den är verkligen förjävlig...)
Snacka om att man har varit lat med det där och inte fixat upp skiten... men, men - alla ska vi ju bli vuxna någon gång - eller nåt.
Och när vi ändå är inne på skit: Igår här på jobbet så var jag ute på en liten rökpaus (JA - jag har börjat igen men det är i mycket mindre skala!). Sen så skulle jag fimpa i den kruka som står utanför trafikledningen. Det är liksom en liten större modell fylld med grus och sådär. I alla fall så var det en tidning som låg över den, och då tänkte jag att det väl kanske var städarna som ville undvika att det skulle komma en massa snö i den eller så...
Men ack så fel jag tog... När jag lyfter på tidningen så ligger där en värdig 5kilos kloss av exkrementer. Japp - det var alltså någon som skitit i vår askkopp. Bajsat. Gjort sin tarv. Fräscht...
Huruvida det var som så att nöden inte hade någon lag eller om det var någon form av protestaktion mot Flygbussarna förtäljer dock inte historien...
-----------------------------------------------
Soundtrack: "Things Mistaken" - Twothirtyeight
