Social schizofreni A.K.A Renässanssjukan

Ja, inte har man gått och varit så fruktansvärt aktiv på denna sida på ett tag inte... Men det har ju sin naturliga förklaring i att man får för sig att man är någon sorts renässansmänniska som ska hinna med allt! Utöver studier ska man ju även hålla igång med sitt band, teater (såväl inom grupp som egen frilans), jobba (på två olika jobb), nationslivet och (om man har tur) umgås med nära och kära.
Ja, just det - man ska ju tydligen upprätthålla sin status i två olika städer. På något sätt känns det som att man har drabbats av någon form av social schizofreni. Således frågar man ju sig själv vad som är värt att lägga tid på...
Är det som så att man just nu försöker göra 4-5 saker som i sin tur bara får ett halvdant resultat när man egentligen borde satsa på EN sak och få ut hundra procent? Ja, ni hajar...
Det blir ju den s.k. renässanssjukan när man får för sig att man kan ha flera bollar i luften.

Nåväl... man har ju i alla fall haft en del kul under denna period. Den egna föreställningen har gått bra och troligtvis kommer jag att få sätta upp den på universitetet, till och med! Det har tydligen blivit lite av en snackis på institutionen (Genusvetenskap), så det känns ju så klart kul. Jag är dock alltjämt sjukt dålig på att ta emot beröm och applåder. Det känns så bisarrt obekvämt när man står där upp, på nåt märkligt sätt. Detta trots att jag älskar att stå på scenen (ja, det är väl ingen nyhet att jag innehar ett visst mått av narcissism i min personlighet?) och verkligen känner mig som mest levande i dessa stunder. Men tja... kanske är det något i stil med att man inte vill konfrontera sin egen "framgång"? Eller som kompisen-på-soffan säger: "Det vidriga med dig och din talang är att du verkligen inte tar till vara på den!"

På musikfronten har det gått framåt också och vi har haft en del gig på senaste. Nu till slutet av månaden ska vi lira på Söder i Stockholm och jag tror nog att det kan ge goda resultat. Senast vi lirade fick jag en del superlativ för min röst - needless to say så kände man sig genast obekväm... En får lära sig att ta det där lite bättre framöver, tror jag minsann.

Nu närmast väntar några dagars hektiskt arbete med hemtenta och PM. Där kommer jag, b.l.a, att snaska i godbitar som detta:
http://www.slitz.se/sex/artiklar/?ID=834&DepartmentID=26

Ja, vad fan säger man? Det är en underbar tid vi lever i...

Nåja, trots allt är livet gott och jag trivs utmärkt i min nya stad med mina älskade huskamrater. Det känns som en familj. Det känns hemma - renässanssjukan, till trots!