Varför just vi?

Utdrag ur Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel Enk:

”Om en kurdisk man mördar sin dotter är det den kurdiska kulturens fel. Om ett gäng invandrarkillar våldtar en tjej är det integrationspolitikens fel. Om en alkoholpåverkad man misshandlar sin fru är det alkoholens fel. Om en man hugger nere en minister på grund av röster han hört i huvudet är det psykvårdens fel. Och det blir rundringningar till moskéer och skolor, smygtagna bilder på langare som köper ut sprit till minderåriga, reportage om manodepressiva massmördare utanför nedlagda vårdhem medan rubrikerna vrålar ”Skäms Engqvist”, ”Avgå Bodström”, ”Vad gör du nu, Mona Sahlin”. De ansvariga ministrarna får skamset komma till Aktuelltstudion och utlova skarpare lagstiftning, mer resurser och att staten nu bannemej ska markera för de här flyktingarna vad som gäller här i landet. Och det tar aldrig slut, det måste vara någonting utifrån, någonting främmande som nästlat in sig i de här männens hjärnor, för våra killar gör inte sånt. Men i det här fallet är faktiskt statistiken så förkrossande entydig som den nästan aldrig är annars. Den säger mycket tydligt: det gör de visst.”

Tidningen Macho publicerade för ett tag sedan en artikel där en "sakkunnig" uttalade sig om hur det kommer sig att just män är överrepresenterade i brottstatistiken - framförallt våldsbrott. Nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad det var för nisse i fråga men jag har en vag föreställning att det var Göran Lambertz som sitter som JK (Justitiekansler). Hursomhaver gick herr Lambertz in i ett resonemang som byggde på att vi män är mer genetiskt benägna till dessa handlingar. Han intog alltså en biologistisk ställning till det hela. Jahaja - så enkelt var det. Något som irriterade mig oerhört var dessutom att Tidningen Macho inte på allvar gick in i en frågeställning kring huruvida rådande könsroller och allmäna uppfattningar om dessa påverkar eller möjliggör denna våldsamhet hos män?

För några dagar sedan tog jag tillsammans med mina teaterkollegor del av ett radioprogram vid namn "Mannen som förbrukningsvara".
Här fördes ett liknande resonemang från en föreståndare vid en rehabklinik för de som drabbats av allvarliga nackskador till följd av riskfyllt beteende. Drygt 80% av de drabbade var män - vi pratar alltså i regel om självförvållade skador som t ex att hävda sig genom att dyka i okänt vatten på fyllan osv.
Denne föreståndare ansåg då att anledningen till att just vi män har ett mer riskfyllt beteende grundar sig i att det minsann var dessa män som stod pall som jagade bort alla sabeltandade tigrar och sedan fick lägra kvinnorna. Japp - det var så han sa. Det är den typen av män som har överlevt.

Paradoxalt nog så är det ju bevisligen som så att just vi män lever ca 4-5 år kortare tid än kvinnor. Detta beror tämligen uteslutande på för tidig död till följd av krig, hjärt- och lungsjukdomar, cancer, trafikolyckor och allmänt riskfyllt beteende. Vi verkar med andra ord vara medvetet mer oförsiktiga och se våra liv som försumbara.
Varför är det flest män som är adrenalin-junkies som man kallar det? Varför kör vi fortare i trafiken? Ja just det - kärringar är ju fjollor på vägarna - just det... glömde det! Men de överlever i alla fall i högre utsträckning.

Kan det vara som så att vi män får för oss att vi måste "go out in a blaze of glory"? Det har ju onekligen alltid funnits någon form av fåfäng beundran inför de män som leker med döden. "Doers" kallar man de för i USA. De som leder skaran - något som finns så vackert beskrivet i Stephan Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil". Det är ju dessa personer som utför manlighetens dirty work. Om de sedan är våldsverkare eller ej är egentligen ganska irrelevant faktiskt för det är ju ändå ett lätt psykopatiskt beteende som krävs för att upprätthålla en patriarkal maktstruktur.

Stå pall.

Behärska dig.

Upprätthåll den inre hierarkin.

Offra dig för något som är större och viktigare än dig själv.

Följ den stenhårda uppdelningen mellan offenligt/privat.

Sen kommer vi och skyller på någon form av yttre påverkan som konflikter mellan kulturella uppfattningar såsom kristen/islamsk kultur.
En till paradox är att samma personer (i huvudsak män) som hävdar att vi faktiskt bara är sådana - det är helt enkelt genetiskt, grottmannen du vet - också är de som säger att vi vanliga killar ju faktiskt inte sysslar med sånt. Att de är de där andra som drar ner oss i skiten. Men har vi inte någonstans inpräntat i oss att det faktiskt handlar om att hävda sig här ute i den stora världen? Antingen är man bäst eller värst - inget mediokert trams. Det är väl det hela "In a blaze of glory" mentaliteten handlar om? Har man inte levt ett spektakulärt liv kan man ju åtminstone göra en spektakulär sorti. Eller påverka andra människor på ett extraordinärt sätt - och oftast i form av en fysisk eller psykisk våldshandling. Varför är det t ex som så att manlig destruktivitet allt som oftast är extrovert medans kvinnlig hellre är introvert?

Är det inte mer killar/män som ger andra på käften för att de själva mår dåligt? Är det inte fler tjejer/kvinnor som skär sig själva för att de själva mår dåligt?

Varför flippar inte resterande 50% av befolkningen ut lika ofta i dessa vansinnesdåd?
Jag tycker som sagt att det är ytterst märkligt att det verkar saknas en debatt kring vilka män vi egentligen skapar med de könsroller som ses som normativa idag. Vad för något är det som möjliggör att vi som män kan - eller vad som får oss att tro att vi kan och därmed tar oss utrymmet till det - skada vår omgivning så pass som vi faktiskt gör.

För nu ska vi vara helt ärliga med hur det faktiskt ser ut rent statistiskt:

Det ÄR vi män som utför dessa dåd i störst utsträckning. Och vi är alla delaktiga i att upprätthålla ett system där vi kan röra oss fritt på bekostnad av andra människors - i synnerhet kvinnors - ständiga fruktan för det latenta hotet.

Vi tjänar på det allihopa. Vi har våra soldater därute vid frontlinjen som gör grovjobbet. Sen kan vi klappa oss själva på axeln och säga att vi faktiskt bor i ett så bra land som Sverige där vi inte könsstympar våra kvinnor. Vi blev ju faktiskt utsedda till världens mest jämställda land av FN 1995 så då kan väl jag som man nästan springa runt på stan med en guldmedalj och t-shirt som förklarar att jag tillhör de mest jämställda männen så är allt lugnt? Vi har ju gjort vår del eller? Vad är det du gnäller om då, kärring? För det är inte ni kvinnor som har bidragit till den s.k jämställdhet som vi kan lyxa oss med här uppe i norr, bara så du vet!

Vi har glömt något som är otroligt viktigt. Något som ligger inpräntat i varje människa oavsett kön och som vi lever med som en underliggande sanning bakom alla fina ord om att vi faktiskt också diskar och städar och tar ut pappaledighet.

Att vi män faktiskt KAN bruka våld. Det är VÅRT privilegium. För det är ju sådana vi är. En smäll på käften som utdelas i krogkön om någon säger något olämpligt - det är ju ingen stor sak!

Han pissade på mitt revir!

Om någon beter sig som en idiot då smäller det ju liksom...

Det har ju till och med JK Lambertz berättat för oss att vi är genetiskt benägna till. Så med andra ord får ni passa er därute...