Jag är en man. Det är ett helt odiskutabelt faktum - absolut. I och med detta förväntas jag besitta vissa "talanger" eller "egenskaper". jag antas även vara tävlingsinriktad och allmänt maktkåt - såtillvida jag inte vill vara en "fjolla". Nu är det emellertid som så att jag är välsignad (eller hur man nu vill se det) med en kroppsbyggnad som ger ett allt annat än "fjolligt" intryck.
Tack vare detta blir jag som man konstant påmind av att många andra män vill hävda sig gentemot en i någon form av tuppfäktning - eller vad fan..? Vi kan väl lika gärna kalla det penismätning eftersom det mer eller mindre är exakt vad det är. En form av bekräftelse på ens ego som man - vilket då ju tragiskt ofta är placerat just till kuken.
Vid åtminstone tre tillfällen under denna sommar upprepade sig något som jag fann väldigt stötande ärligt talat.
Jag sitter i lugnan ro på någon pub i Stockholm och en tämligen berusad manlig homo sapiens vaggar fram mot mitt bord för att inleda ett i hans tycke normalt samtal män emellan.
- Tja! Du är ju en rätt stor snubbe, eller hur? Kväker han ur sig.
Jag blir ju först lite förvånad över hans val av tilltal gentemot mig då vi ju faktiskt är fullkomliga främlingar. Men jag vill ju inte vara direkt otrevlig på direkten utan försöker ha visst överseende med detta varpå jag svarar:
- Ja, jo. Det antar jag väl att man skulle kunna säga, hur så?
Här drar den charmante mannen lite på smilbanden och tar en väldigt stor klunk öl som sipprar genom det fula flinen och utbrister sedan:
- Vi bryter arm, du och jag! Va? Eller hur? Kom igen!
Här faller ju hela mitt ansikte och jag tittar på honom som om han precis hade sagt att Hitler minsann var en sympatisk krabat som gjorde mycket gott för den kulturella mångfalden i världen. Vad i helvete säger människan egentligen?
- Ursäkta? Exakt vad skulle det vara bra för? frågar jag följdakligen för att se vilken lysande anledning som kan tänkas ligga bakom detta. Jag väntar med spänning...
- Äh, kom igen! Brudarna gillar ju att titta på sånt vet du väl? Vaddå? Klart vi ska!
Han skruvar lite på sig och verkar liksom se på mig som om vi pratade två helt olika språk då jag omöjligtvis kan förstå hans behov att hävda sig via denna metod och använda mig som någon form av hävkraft för att jag förväntas besitta vissa egenskaper. Eller helt enkelt att jag ska vara en "sån kille".
Jag tittar på honom med väldigt bestämd blick och säger:
- Du, jag har inget som helst behov att att bevisa något inför dig eller någon annan människa jag inte känner eller bryr mig om.
Om du nu tycker att det är så jävla viktigt att hävda dig själv som stereotyp man så kan du väl lika gärna gå in på muggen och runka ikapp med någon och mäta kuk för det är väl vad det här egentligen handlar om för dig?
Det är väl själva fan att jag inte ska kunna sitta här och bara ta en öl utan att du ska komma fram och göra en jävla massa antaganden om mig som person bara för att bär en armlös tröja och råkar ha muskler och är man?
Föga överraskande stod ju snubben där och bara gapade och utstrålade samma intelligens som en stoppskylt. Inte mycket verkade ha gått in men nog var han förvånad över att jag hade avböjt hans invit till denna härliga förbrödrande aktivitet.
När han så vände på klacken för att gå därifrån hör jag honom mumla över axeln:
- Jävla feministbög...
Om jag nu hade spöat skiten ur honom verbalt innan kändes det som en ren jordskredsseger när han väl uttalade dessa bevingade ord för att fästa min ståndpunkt ytterligare.
Undran
11 år sedan
