CLICK HERE FOR BLOGGER TEMPLATES AND MYSPACE LAYOUTS »

torsdag, april 23, 2009

Vredens druvor


En vacker jävla dag kommer jag tamejfan att explodera här på jobbet... Man får ju fan leta efter mer idiotiska jävla människor. Som intelligensbefriade höns irrar de runt och tycker att allt "är såååå krångligt!" - Nej, det är DU som fan borde omyndigförklaras eftersom du uppenbarligen inte fattar hur ett kölappssystem funkar. Hade jag varit rådande över världen hade du fan släpats runt stan med en skampåle och varenda grönsakshandlare skulle skänka ut ruttna tomater och kålhuvuden!

Tack och lov så finns det ju de som har folkvett och kan formulera sina frågor korrekt. Men en del kommer verkligen fram till disken och bara skriker ut "BORÅS!" - vad förväntar de sig att jag ska svara/göra?
"Jo, jag vet att Borås är en stad i västra Sverige tidigare känd för sin textilindustri - men numera mest känd för att ha uppfunnit Elfsborg-frisyren... Vad vinner jag?"
Jag fattar verkligen inte hur S har stått ut med att stå i kundtjänsten här på Cityterminalen tidigare... kan bara tänka mig hur jävliga de kunderna måste vara när vi får ta hand om primetime retards!

Nej, fy faen... det ska bli så inåt helvetes skönt att vara ledig imorrn på sötebrödsdagen och ta sig en bägare och äta god mat. Satan, vad kroppen och sinnet mitt behöver det.

Inom kort är det dags att spela in med bandet också. Åtta låtar som planeras vara klara i juni. Det ni!

Fram till dess ska jag löka ut i helgen fullkomligt. Nu tar jag semester från míg själv några dagar. Ses på andra sidan...

-------------------------------------------------------------
soundtrack:
"Crystal Skull" - Mastodon

tisdag, april 14, 2009

Kulturåtervinning?


Det verkar vara en sorts kulturåtervinning som sker nu i bakvattnet av den finansiella krisen.
Produktionsbolagen inom musik och film satsar på koncept som redan har vunnit marknaden en gång för att garantera en inkomst. Såväl Sahara Hotnights som Timo Räisänen har ju nyligen släppt coverplattor och nu kan man läsa på dn.se om remakes av 80-talsklassiker som Ghostbusters & Karate Kid.

Kommer detta att bli resultatet? Att konsten är så pass kommersialiserad att den måste ha en framgångsprognos? Kommer all sorts experimentell kreativitet att dö ut till förmån för så kallade säkra kort?

Inom teatern finns ju en del bra exempel på detta när man antingen sätter upp klassiker för jämnan - oftast då något av Strindberg eller Tjechov - alternativt låter självaste jävla Colin Nutley sätta upp Cabaret med den trogna musan Helena "Min-största-talang-är-att-snora-när-jag-grinar" Bergström i en av huvudrollerna.
Visserligen kan jag tycka att en hel del av det äldre materialet verkligen är klassiker. De bär på något evigt men kan oftast dra fördel av att moderniseras till vår tid, så till vida de inte har tidlösa strukturer som t ex Alfhild Agrells Räddad.

Men jag undrar hur det ska gå för den nya konsten? Vem ska ge de nyskapande kreatörerna utrymme?

Visst har det ofta varit som så att fria grupper alltid byggt underifrån med en DYI-inställning, men när marknaden bara skriker ut kapitalismens lovsång så börjar man ju undra... och med tanke på att gemene man verkar föredra att gå på just Cabaret eller Sune så kommer ju inte det finansiella stödet från massorna till avantgarde. Visserligen uppstår inte god konst ur uteslutande pengar, men det underlättar...

--------------------------------------------------
soundtrack:
"Escape Artists Never Die" - Funeral for a Friend

söndag, april 12, 2009

En stil som är total...


Fråga: Är det ett obligatoriskt inslag att ha en sångare som inte kan sjunga om man är ett band från Göteborgstrakten...?

Akter som går under den numera så populära etiketten "Göteborgs-pop" verkar alla vara stöpta i ungefär samma uniform. Trallvänligt och "ah-ah-ah" körer tillsammans med nåt "missförstått geni" med 120 högskolepoäng och grava filosofkomplex som inte kan sjunga som en vettig människa men "menar varenda ord".

Excuse moi - men jag fattar verkligen inte grejen med det hela...

Jag har heller aldrig fattat grejen med sjömanskostymer - förutom om man är skitpackad och vill skoja runt på en maskerad eller nåt. Då skulle jag dock snarare satsa på att vara Archibald Haddock, men smaken är ju som baken.

Överlag så är jag evinnerligt trött på detta jävla fjanteri kring image osv. Vad fan hände med att enbart göra musik för musikens skull? Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om hur artisten/bandet som jag lyssnar på ser ut. Skulle jag vara intresserad av sånt skulle jag väl fan läsa Sofi's Mode, eller nån sån dynga?!

Nog finns det minst lika mycket ytlighet i Stockholm - ja, herrejävlar... alla dessa jävla t-shirtkulturer. Emo, sleaze, glam - you name it... samma jävla dynga överallt...

Eller som när det blev (eller det kanske fortfarande är?) obligatoriskt för vänsterorienterade esteter att ha dreads, combatbrallor, Ché-tröja och palestinasjal. Man får även pluspoäng om man dricker rättvisemärkt rödvin i bag-in-box, stickar sin egen luva och var mest barfota på Urkult förra året. Toppa det gärna med att gå en didgeridoo-kurs för att "du är nyfiken på andra kulturer" så är skeppet i hamn!

Jag säger som såhär: gör vafan du vill, så länge det är något som kommer från dig själv. Köp inte deras jävla t-shirts bara... Don't believe the hype!

---------------------------------------
soundtrack:
"Ten Year Plan" - Therapy?

onsdag, april 08, 2009

Uppenbarelser i Uppsala


Så var man tillbaka i den digitala världen igen!
Helgen som har gått spenderades i Uppsala där undertecknad framförde sin monolog "JAG ÄR MAN!". Resultatet blev lyckat, kan jag meddela, med ömsom skrämda som upplivade åskådare. Själv drabbades jag väl, som vanligt, av någon form av blackout under själva framträdandet. Men som vanligt, när det väl kommer till det estetiska, så går kropp och sinne på autopilot för mig.
Märkligt det där... hur jag kan vara så självsäker i de sammanhangen så fort man har en strålkastare på sig, men när det kommer till det privata så drabbas jag alltför ofta av en tveksamhet.

En tragikomisk (?) reaktion kom efter föreställningen, som jag på sätt och vis känner igen sedan innan:
En äldre man (varför är det nästan alltid just dem?! - eller vafan... jag vet svaret på den frågan...) kom fram efteråt och levererade en del fina och tänkvärda ord, men så avslutar han med:

"Egentligen skulle det ju kunna vara en kvinna som sa det där du sa i slutscenen och då skulle ju din föreställning lika gärna kunna heta JAG ÄR MÄNNISKA!"

Ja, herregud... det här med att folk ser och hör vad jag säger men inte lyssnar... att de på nåt sätt inte vill förstå! Jag menar: jag pratar om fenomenet manlighet - a.k.a könsrollen. Men då så vill man få det till att "jaja, men du förstår att VI är inte såna - det är de där andra dumma som tänker och gör så..."
Att man så in i det längsta vägrar se och erkänna den rådande ordningen. Att man säger att det inte handlar om en kultur som styr och ställer vad det är för sorts män vi skapar...

Fast å andra sidan... om det inte skulle finnas ett motstånd så skulle det ju inte finnas någon anledning för mig att föra det budskap och den kamp jag för...

Tänkte lite på det när jag läste en artikel om Nour El-Refai på dn.se
- jag förstår verkligen vad hon menar. Varför hon är förbannad. Hur jävla gärna man bara vill skaka om folk och få dem att fatta hur skevt allt är.
Ok, jag kommer aldrig att kunna förstå den fulla vidden av hennes upplevelse med tanke på att jag har fått leva med en annan social konstruktion samt privilegier i egenskap som man... men jag inser det hela - och det är väl kanske det som är den avgörande skillnaden som jag var inne på.

F ö så tror jag mig nästan vara betuttad i kvinnan i fråga... och jag tänker inte hymla med att det finns en ytlig faktor i det hela då jag anser att hon är otroligt vacker. Men framförallt så är det någon bisarr charm hos henne som bryter igenom, inte minst i hennes humor och åsikter. Vettiga människor - ja, tamejfan... det är sannerligen attraktivt.
Att jag sen inte känner henne för fem öre är ju en annan sak... men vafan... folk blir väl betuttade i fantasibilder kring folk för jämnan..?

Annat angående Uppsala:
Jag hörde mig för med CSN igår och jag har inga krav från dem att ta ytterligare HP för att få erhålla studielån i fortsättningen. Således har jag ryggen fri för att påbörja studier vid Uppsala universitet till hösten och med den vetskapen så anmälde jag mig för Genusvetenskap A HT 09!

Kursen har ju platsgaranti så på ett eller annat sätt så hamnar jag där i augusti/september. Jag ska ju även dra iväg en ansökan till musiklinjen på Wik, så vi får se vad det kommer att bli av herr Engblom under hösten 2009.

-------------------------------
soundtrack:
"Last Goodbye" - Jeff Buckley