Uppenbarelser i Uppsala

Så var man tillbaka i den digitala världen igen!
Helgen som har gått spenderades i Uppsala där undertecknad framförde sin monolog "JAG ÄR MAN!". Resultatet blev lyckat, kan jag meddela, med ömsom skrämda som upplivade åskådare. Själv drabbades jag väl, som vanligt, av någon form av blackout under själva framträdandet. Men som vanligt, när det väl kommer till det estetiska, så går kropp och sinne på autopilot för mig.
Märkligt det där... hur jag kan vara så självsäker i de sammanhangen så fort man har en strålkastare på sig, men när det kommer till det privata så drabbas jag alltför ofta av en tveksamhet.

En tragikomisk (?) reaktion kom efter föreställningen, som jag på sätt och vis känner igen sedan innan:
En äldre man (varför är det nästan alltid just dem?! - eller vafan... jag vet svaret på den frågan...) kom fram efteråt och levererade en del fina och tänkvärda ord, men så avslutar han med:

"Egentligen skulle det ju kunna vara en kvinna som sa det där du sa i slutscenen och då skulle ju din föreställning lika gärna kunna heta JAG ÄR MÄNNISKA!"

Ja, herregud... det här med att folk ser och hör vad jag säger men inte lyssnar... att de på nåt sätt inte vill förstå! Jag menar: jag pratar om fenomenet manlighet - a.k.a könsrollen. Men då så vill man få det till att "jaja, men du förstår att VI är inte såna - det är de där andra dumma som tänker och gör så..."
Att man så in i det längsta vägrar se och erkänna den rådande ordningen. Att man säger att det inte handlar om en kultur som styr och ställer vad det är för sorts män vi skapar...

Fast å andra sidan... om det inte skulle finnas ett motstånd så skulle det ju inte finnas någon anledning för mig att föra det budskap och den kamp jag för...

Tänkte lite på det när jag läste en artikel om Nour El-Refai på dn.se
- jag förstår verkligen vad hon menar. Varför hon är förbannad. Hur jävla gärna man bara vill skaka om folk och få dem att fatta hur skevt allt är.
Ok, jag kommer aldrig att kunna förstå den fulla vidden av hennes upplevelse med tanke på att jag har fått leva med en annan social konstruktion samt privilegier i egenskap som man... men jag inser det hela - och det är väl kanske det som är den avgörande skillnaden som jag var inne på.

F ö så tror jag mig nästan vara betuttad i kvinnan i fråga... och jag tänker inte hymla med att det finns en ytlig faktor i det hela då jag anser att hon är otroligt vacker. Men framförallt så är det någon bisarr charm hos henne som bryter igenom, inte minst i hennes humor och åsikter. Vettiga människor - ja, tamejfan... det är sannerligen attraktivt.
Att jag sen inte känner henne för fem öre är ju en annan sak... men vafan... folk blir väl betuttade i fantasibilder kring folk för jämnan..?

Annat angående Uppsala:
Jag hörde mig för med CSN igår och jag har inga krav från dem att ta ytterligare HP för att få erhålla studielån i fortsättningen. Således har jag ryggen fri för att påbörja studier vid Uppsala universitet till hösten och med den vetskapen så anmälde jag mig för Genusvetenskap A HT 09!

Kursen har ju platsgaranti så på ett eller annat sätt så hamnar jag där i augusti/september. Jag ska ju även dra iväg en ansökan till musiklinjen på Wik, så vi får se vad det kommer att bli av herr Engblom under hösten 2009.

-------------------------------
soundtrack:
"Last Goodbye" - Jeff Buckley