Money Money Money...

Ambitioner är en lustig företeelse. Ni kommer väl ihåg när man gick på lågstadiet och ens lärare frågade alla i klassen vad man ville bli när man blev stor?Jocke svarade brandman, Anders ville bli polis, Sara skulle bli veterinär osv. ja det var ju väldigt beundransvärt och fint - sannerligen. Fast numera i den verkliga världen så drömmer Jocke om att vinna 50 miljoner på Triss för att ta bort honom från hans fängelse vid skrivbordet där han sitter inne i det sterila kontorslandskapet. Drömmar ger en inte pengar till hyran tyvärr... så alla har sitt pris skulle man ju bittert kunna säga.

Alla vill ju ha den enkla vägen ut egentligen - hur många av oss vill handen på hjärtat JOBBA sig till framgång? Vore det inte så förbaskat mycket skönare att bli bjussad lite för en gångs skull - att gubbfan där upp i skyarna(eller om det är en kärringjävel) ser mellan fingrarna och ger en lite spelrum.Varför var det ingen som kom på att man faktiskt skulle ha bett päronen om en dator istället för ny hockeyutrustning när man var liten? Jag menar - alla de som man tyckte var töntiga som fasen på högstadiet jobbar idag som IT-konsulter och äger nån jävla strand på sitt eget privata Gotland mitt ute i Karibien... som Robban Gustafsson sa: "Ja ä int bitter"...

Det är ju många saker som ändras i ens ambitioner och prioriteringar när man väl konfronteras med den vuxna världen. På något lustigt vis blir man latare, bekvämare - nöjer sig med mindre.Jag ville bli hockeyproffs när jag var liten - när sedan bristande talang, motivation och skador gjorde sitt så stod jag där som 18-åring med studentmössa med oklara ambitioner.Så fick man ett sommarjobb via en polare på säljföretag och vips så hade man en karriär! Sen följde andrahandslägenhet och samboliv - ja ni vet hur historien går.
Sen när man står där 5 år senare som singel och med nytt jobb så undrar man om det fan inte hade vart bättre att ha ett riktigt Kalle Anka jobb? Ni vet - typ vara världsmästare på TV-spel.
Det FINNS faktiskt folk som tjänar på pengar på det - det har jag sett på TV! Eller överhuvudtaget skulle man ju ha kommit på något som inte medför så mycket jobb, hyggligt med pengar plus att man kan ha lite kul också.Jag och min gode kamrat David kläckte en tanke om att man skulle äga en Video-butik.

För visst är det så? Man vill ju ha den enkla lyckan - att slita och ha sig? Näää... det låter ju inget roligt - dessutom har man ju sett på film att bara man är lite charmig och har lössläppt attityd så funkar det mesta. Man undrar ju onekligen vart det där beteendet/tänket egentligenkommer ifrån... Att det nog kan vara så lätt... Men självklart vill alla ha det lätt.

Om jag vann snuskigt mycket pengar - skulle jag fortfarande jobba då?I helvete heller! Jobb är nåt man gör för att man måste - för att betala räkningar och kunna ställa mat på bordet. Visst - jag är väl en slacker eller vafan det nu kallas - men jag vet i alla fall vad som gäller för mig. Såg någon dokumentär för någon dag sen om små skitungar som hade växt upp med guldsked i mun - "ingen kan nog föreställa sig hur svårt det är att växa upp på detta vis - pengar gör en inte lycklig..."JA MEN HÅLL KÄFTEN FÖR HELVETE SÄGER JAG!!!Pengar = Möjligheter = Frihet = Lycka - så!! Svårare än så är inte ekvationen - tror väl fan visst det att livet ter sig enklare om du inte har några ekonomiska bekymmer!

Att säga något annat tycker jag är att spotta oss som jobbar hårt varje vecka rätt i nyllet! Sån jävla arrogans - vafan var glada för det ni har! Själv blir jag helt överlycklig på att få 5,000 tillbaka på skatten - det är alltså mer eller mindre den slant som herr Af Svinrik lägger ner på sina frukostflingor!! Så kom för helvete inte och säg att ni är olyckliga över de pengar ni sitter på - de ger er möjligheter att VÄLJA - och det är trots allt inte pengarna som gör valet utan personen...

Ehum - undrar om det märks att jag är pank just nu och lönen infaller först på onsdag... Nåväl!
Kort sagt - jag är inte direkt någon kapitalist eller vad man nu ska ge det hela för benämning - men visst har jag slitit tillräckligt i mina dagar för att förstå värdet av pengar... Är det någon som tror att herr CP Bernadotte sitter och ruvar på samma respekt inför fenomenet? För om han är så jävla olycklig kan vi lätt byta lya alltså - det låter helt OK för mig!

“I'd like to live as a poor man with lots of money.” // Pablo Picasso