This is a mans world...

En vacker(nåja) dag står man där och inser att väldigt, väldigt små saker har varit totalt avgörande för ens hela totala existens. Det har varit själva essensen av hur du definierar dig själv som person.

Jag tänker själv på hur jag alltid såg mig själv som min ex-tjejs kille - vi var en enhet - ett typiskt VI. Ni vet såna där som man verkligen kan tokäckla sig på när de sitter på en fest och pratar i VI termer hela tiden och inte fan är det ofta du ser nån av dem ute på krogen separat. I bästa fall blir det "Nej, grabbar - klockan är 01,00 så jag måste hem nu och massera tjejens fötter - men hoppas att efterfesten med gratis sprit blir kul!"

Ok - nu tog jag kanske i lite granna... Men det intressanta i det här är att man som singelkille fördömmer denna typ av beteende. Man säger att man har givit upp den fria viljan och är en "toffel" eller "knähund" osv... Just denna typiska och ack så urvattnade benämning av ens bättre hälft som "regeringen" som får mig att vilja spy.
Sen sitter killpolarna och garvar gått åt hur "han gått ner sig" och fram åker snusen upp i läppen, man drar en fis och sveper bärsen varpå man muttrar "fan vad skönt det är att vara singel så man kan vara en man på riktigt!"
Och i samma sekund som brakskiten går loss i luften garvar vi som på mellanstadiet och känner "ja jävlar - det här är frihet!" - Nån som känner igen uttrycket "Usch, tjejbaciller!"?

Det riktigt tragikomiska i kråksången är att man gärna i ensamt tillstånd konstanterar att man känner sig ensam och att något vitalt saknas.
Varför är det som så att vi killar ska vara skitglada åt att vara fria singlar? Visst - jag köper konceptet om att man inte ska vara totalt beroende av en person - men just att känna en närhet och vilja dela något med någon... varför ses det som något hotfullt mot vår "manliga frihet"?
Exemplet med att "gå hem och lyda regeringen" är nog det mest talande. För oss killar blir det att vi får hålla tillbaka våra innersta lustar och krypa till korset som någon form av undergiven skolpojk.

För tjejer verkar det vara en smula annorlunda - om de går hem tidigare från krogen eller så är det ofta för att "ta hand om" eller bara rent utav "träffa" sin respektive. Här är det inte tal om att "lyda regeringen" (ok för de som är i någon form av destruktivt förhållande som går ut på underlydnad - men men...).
Nej, istället förefaller det vara en mer uppriktig lycka eller lust till att umgås med sin partner. Som om det feminina valet styrdes mer av fri vilja medans vi killar inget hellre vill än att dricka bärs med grabbarna natten lång - jag menar tjejen är väl bara till för att knulla med eller???

Så vart nånstans står jag själv då i denna skala?
Ja - ärligt talat vet jag inte. Jag vore en hycklare om jag påstodd att jag inte uppskattar det grabbiga elementet kring vardagen - och visst har jag också droppat nån besk kommentar angående en killpolare som är med tjejen och tittar på "Love Actually" istället för att hänga en kväll på Söderkällarn och snacka tuttar och dagens musikklimat.
För visst är du mångt och mycket resultatet av den omgivning du är i. Jag var en helt annan person när jag hade sambo - man gick hem tidigare från krogen, kollade på "brudiga" filmer och serier - hängde med på IKEA fastän man hatar stället - tyckte att "jovisst, små barn ÄR sååå söta" och gick med på att ha katt. Ja, ni hajar grejen...
Men gjorde jag detta pga någon form av underlydnad? Var jag kuvad av nån makt större än mig själv?
Ja visst fan var jag det! Men vad många glömmer bort är att det var det lilla tivolit i magen som styrde detta. Det stora ordet på K...
I slutändan handlade det om en prioritering alltså - en vilja att ge och ta med den person som kan innebära så otroligt mycket.

Just där verkar det som om tjejer kan var mycket mer ärliga och framåt än vi killar som måste gömma oss bakom "regeringen"...

Jag kommer i alla fall gärna ta mig en kväll i soffan med någon risig "chic-flick" för att göra min framtida tjej glad precis på samma sätt som jag utan samvetskval hänger med grabbarna och dricker bärs och snackar tuttar och skit på nån obskyr bar på söder och tultar hem runt klockan 5.
Likväl som hon och hennes kompisar kommer köra sitt race med krogvändor, middagar och snacka kuk-storlekar och fan vet vad mer...

Det är inte det viktiga - det handlar inte om den grejen - handlar inte om kontroll över din partner eller ens sig själv.

Det handlar om att kunna ge så mycket som möjligt av sig själv i varje situation till de man uppskattar - om det nu så är flickvännen eller polarna. Sen får man gärna kalla mig "toffel" eller "ego-svin" beroende på vilken del av planhalvan man befiner sig på bäst fan man vill.

Som James Brown sa: "This is a mans world - but it aint nothing without a woman or a girl..."