Jag lovar och svär...

Idag är fan ingen stolt dag apropå det kön och genus som jag tillhör. Jag skulle gärna låtsas som att det jag hörde inatt på nattbussen var en engångsföreteelse, men det vore att ljuga allt anständigt ur mig...
Ikväll, liksom många andra kvällar, har jag hört en kille snacka med sin flickvän/tjej/flirt/whatever över telefon och hört honom kalla henne för både det ena och det andra... Ordet "hora" dyker upp förvånansvärt ofta och han verkar ha ett extremt intresse av att inneha den hypotetiska kunskapen om huruvida hans "whatever" skulle suga på den och den kuken...

Jag skäms fan för mitt släkte och kön... Jag önskar som sagt att detta som jag hörde inatt var ett undantag som bekräftade regeln - men det är nog inte riktigt så. Vad fan är grejen??? Ärligt talat, killar..? Varför behandlar vi våra respektive som skit? Exakt vad är det som får dig att använda ordet "hora"? För jag förstår verkligen inte...

Ok, jag försöker inte leka jävla Ronnie Sandal (jag skiter i hur han stavar det!) och leka "Vi som aldrig sa hora!" och försöka få en guldmedalj för det, för det handlar om så helt andra grejer... Till skillnad från herr Sandal beklagar jag mig inte för mina faktiska eller potentiella sexuella erövringar apropå H-ordet eller ej...
Hursom haver: Jag lovar helt och hållet att aldrig använda det ordet på det viset (om ens alls... eller fan vet jag - åtminstone inte destruktivt - om det nu FINNS något konstruktivt användningsområde... jaja!). För det kommer aldrig att komma till den punkten att jag gör någon annan ansvarig för mina egna känslor, Jag vill inte nedvärdera människor på det viset.
Ärligt talat - vad fan är det för jävla människosyn ni har, som säger på det viset?

Och vad som är värre - hur fan kan ni stå ut med det? Ni som får höra det och ändå välkomnar det här (ok,jag känner inte killen fullt ut - MEN KOM IGEN!!) jävla aset i din säng lik förbannat!
Antingen ser vi det som sker och säger: "OK, trampa på mig bäst du vill och ha dig... Jag är väl inte mer värd och borde vara tacksam för det lilla jag får..." eller så inser vi att vi alla har ett värde som MÄNNISKOR och lever efter den principen.
Ska det vara så jävla svårt?

Jag lovar dig härmed (vem du än är) att aldrig ta dig för given eller att se dig som något annat än en person som är värd minst lika mycket hänsyn och respekt såsom jag utkräver apropå min egen person.
Jag kommmer att älska och högakta dig på samma sätt såsom jag ser på mig själv.

För det är både du och jag värda...