Heja pappa?

I debatten gällande jämställdhet kommer ju gärna frågan om pappaledighet upp som en het potatis.

På Metro.se kan man idag läsa hur krönikören Hillevi Wahl diskuterar turerna fram och tillbaka kring detta.

http://www.metro.se/se/article/2009/01/20/13/0117-65/index.xml

Något som brukar göra mig ledsen/irriterad/förbannad angående diskussionen är hur män som då tar sitt ansvar helt plötsligt glorifieras och får någon sorts guldmedalj för att de faktiskt bryr sig tillräckligt om sitt barn för att vara fysiskt närvarande!

OK, det är som så att en familj kanske drabbas hårdare ekonomiskt av att mannen tar ut sin föräldraledighet eftersom män i regel tjänar mer än kvinnor - MEN! Det finns ju något som heter planering och så vitt jag vet så ploppar inte ungen ut på direkten i ren Alien-style utan man har ju i runda slängar 9 månader på sig att lägga upp den närmsta framtiden.

Vill man sen vara lite matematiskt lagd av sig (intressant tankegång av MIG som precis fick G på Matte B - men bare with me!) så kan man ju tänka som så att eftersom kvinnor i regel tjänar runt 80% av vad män gör så är man ju nästan +/- 0 när mannen tar ut ledigheten... Så då vet ju vi hur det funkar rent ekonomiskt för det andra könet.

Nåväl - det avgörande i det hela tycker väl jag är att jag ställer mig frågande kring hur man som pappa inte tar ansvaret för sitt barn?

Jag menar det är lite samma grej angående föräldrar som överger sina barn. Just det med att den som förväntas ta mest ansvar är modern. En far som överger sina barn ses självfallet som beklagligt/förjävligt beroende på vilka ord man vill ta till...
En mor som däremot överger sitt barn är ju faktiskt helt SINNESSJUKT! Det är en skandal av gigantiska proportioner och hon kommer att kastas i helvetets eldar osv... Märkligt att detta inte tillämpas på män... Eller är vi inte lika viktiga för barnen, kanske?

Ja, det kan tyckas märkligt att jag som faktiskt inte är förälder själv sitter och tycker en massa om detta.. men, men...
En väns syster som är tvåbarnsmor sa en sak till mig för kanske något år sen som dock befäste min åsikt i föräldrafrågan. Hon sa som så att den enda skillnaden mellan en mor och en far när barnet väl är fött är att kvinnan kan välja att amma. Om hon avstår från detta (för det finns faktiskt andra alternativ som fungerar) så spelar de faktiskt på samma regler - de har samma kärlek och tid att kunna ge barnet, rent teoretiskt alltså. Sen är ju bara frågan hur många som vill ställa upp rent praktiskt...

--------------------
Soundtrack: "It's been a long time" - Rakim